Nu...

...händer det grejer. Jag skrev om något jag skulle göra i måndags, detta var en arbetsintervju på en förskola på frösön.
Jag åkte dit och fick en rundtur av min ev. kommande kollega på hela förskolan och fick träffa all personal och träffa de som arbetar på den avdelningen där jag isf skulle börja. Det kändes bra och intervjun tyckte jag kändes bra, kände mig glad bara att ha fått komma på en intervju av 50! behöriga lärare/förskollärare då de bara skulle anställa en pedagog. Iaf så kändes intervjun toppen och även de tre som satt med på intervjun sa att det såg lovande ut och en sa till och med att rektorerna var TVUNGEN att anställa mig =)
Dagen efter ringde rektorn och sa att personalen på förskolan ville ha mig och även de! Så då fick jag lite att fundera på eftersom jag var erbjuden en tjänst på förskolan i Änge också, förskolan som jag har lärt mig allt jag kan på och verkligen älskar alla där, barn, föräldrar och personal! Men efter löneförhandlingar, många tankar och mycket prat så bestämde jag mig för att hoppa på jobbet på den nya förskolan. Jag hörde av mig till två jag arbetar med och berättade mitt beslut, av en fick jag ett sms tillbaka där det stod: Hej Sara! Grattis till ditt nya jobb, barnen och arbetslaget där kommer att få en fantastiskt fin och duktig pedagog! Arbetslaget där får en enormt stor tillgång genom att de får dig dit. Det är en stor sorg i hjärtat mitt att vi mister dig! Det låter kanske dramatiskt, men det är så jag känner, samtidigt så glädjer jag mig med dig, kul att få se något nytt och även ha jobb där man bor. Tack för att du skrev meddelande till mig! Jag kommer verkligen att sakna dig. Kram från mig
När jag läste detta så var det inte långt ifrån tårarna, jag tror att det kommer bli väldigt jobbigt att sluta... Jag jobbar iaf juni ut och är ledig i juli, ska gå bredvid på det nya stället i slutet av juli och börjar i augusti. Det känns väldigt skoj, men samtidigt sorgligt. Jag kommer att sakna alla på förskolan i Änge.

I helgen ska jag iaf ta det väldigt lugnt, sitter med en cider nu tänker på allt och inget. Felicia har precis varit här, vi har pratat om hennes frankrikeresa och om våra lopp vi har anmält oss till i år, de ligger inte så långt bort nu... Jag måste börja träna mer och köpa mig en våtdräkt. Men det blir nog nu när skolan är slut, träningen alltså, känns som jag har hur mycket ledig tid som helst nu när jag inte pluggar!

Kram!