Toves Lucia

Först nu, efter att har deltagit i olika luciatåg på förskolan i 10 år, förstår jag hur mycket man som förälder faktiskt uppskattar att få se sitt eget barn med i ett luciatåg. Jättemysigt var det och fint. Firandet bidrog till mycket mer julkänsla för min del. Jag trodde att Tove skulle vilja komma till oss, eller iaf till Peter när hon såg att han var med, men hon var med under alla sånger men efter de sjungit klart så var hon nästan som klistrad på Peter, så ett foto var inte det lättaste att få till efter tåget var klart, och foton på tåget har jag inte då det inte är tillåtet att fota andras barn samt för att respektera alla individers olika liv och ställningstagande. Ingen konstig regel för mig som arbetar inom förskolan, men många föräldrar gillar det inte. En bra regel enligt mig, jag skulle då inte vilja vara den som tillexempel skulle avslöja någons dolda identitet och riskera dennes liv.
Jaja, nu blev det mycket skrivet om den regeln, men iaf så var tåget fint, fast finns inte med på kort och Tove var inte lättast att få med på bild =)

Att klänningen och glittret kom på är ett under,
då hon tokskrek när vi skulle prova det hemma.

Och att glittret sedan fick sitta kvar är ett under i sig.