jaha...

Efter 3 timmar på jobbet så fick jag åka och hämta en magsjuk Tove på hennes förskola. Mindre skoj, tre timmars jobb och MASSOR med timmars sjukdom den här veckan. Jag hoppas att vi iaf är friska till helgen så vi tar oss iväg till fjälls som vi har tänkt.
Jag känner just nu att jag mitt i all sjukdom skulle behöva något att se fram emot. Är så otroligt less på att vara sjuk, för det räcker ju inte med att Tove är sjuk nu så har jag även fått världens jävla hosta och är förkyld, igen... Inte så pass så jag inte kan jobba, men det får jag ju iaf inte då Tove är sjuk, men så pass dålig så jag inte kan röra mig utan att hosta lungorna ur mig. Vilket leder till att jag inte ens kan träna, och just nu är det kanske det enda jag vill göra, min enda ynkliga lilla hobby jag har... Jag får aldrig må riktigt bra...

Jag håller med Olof Röhlander - Alla borde ha en resa att se fram emot. Han menade på att man ser fram emot den ganska länge innan, det är underbart när man är på den och det är något man vill prata om och minns länge efteråt.

Men just nu behöver det inte vara en resa, inte för att det skulle vara fel, men jag tror jag måste skaffa mig något att se fram emot. Lite småsaker lite då och då, eller något större grej en bit fram. Jag har någon liten tanke på vad det skulle kunna vara, men jag får se om det blir verklighet...