TOVE

Äntligen har vår lilla älskade Tove kommit. 3570g och 52cm lång och superfin! =) Jag kan vara partisk...
Tänker inte berätta om hela förlossningen, men kan ta delar... Från första värken tills det var över tog det 50 timmar. Vi åkte in natten mot torsdag efter att ha spenderat en dag hemma med väldigt oregelbundna värkar. Barnmorskan då trodde inte vattnet gått, men tyckte jag skulle sova över på BB, så så blev det. Fick akupunktur mot ryggsmärtorna, det hjälpte faktisk lite. Mådde illa och kräktes i stort sett hela torsdagen och fram till Tove var ute. En till barnmorska undersökte mig då värkarna blev starkare och tyckte vattnet gått, en läkare kollade med ultraljud och tyckte inte vattnet gått, nästa barnmorska tyckte vattnet gått... De var alltså inte helt ense. Hade vattnet gått så skulle de sätta igång mig och ge mig antibiotika så inte Tove skulle bli utsatt för massor med bakterier, hade inte vattnet gått så behövdes inte detta. Hur som helst så hade vattnet gått och det gick ganska lång tid innan de konstaterade det så därför fick lilla Tove en infektion. Iaf så fick jag ryggmärgsbedövning och tog lustgas, tyckte inte lustgasen gjorde så mycket, men ryggmärgsbedövningen var himmelriket ända fram till utdrivningsskedet... Jag hade ingen ork eller kraft och ville bara ge upp, och fick nästan min vilja igenom. De kallade på läkare för de såg väl att jag inte skulle orka. Den MANLIGA läkaren kom och försökte peppa mig att det här klarar jag och lovade mig sugklocka bara jag fick fram huvudet lite till. Tänker inte ens försöka beskriva smärtan och känslan av att inte orka eller vilja... Så jag kämpade på ett tag till och efter att huvudet hamnat på plats så tog det nog inte ens 5 minuter innan Tove var ute, utan sugklocka. Att få hålla henne för första gången var en helt obeskrivlig känsla, men Peter fick ta henne de första timmarna för jag var tvungen att åka ner till operation för jag sprack en hel del... Tänker inte gå in på detaljer men normalt syr de på förlossningen så hur mycket jag sprack för att de på op var tvungen att fixa mig kan ni bara föreställa er =S Den MANLIGA läkaren kom fram till mig när jag hade henne på bröstet och sa något i stil med: Kan trösta dig med att nästa barn brukar det gå lättare med. Tror bara att en manlig läkare säger så till en nyförlöst kvinna.
Men tiden efter har jag mått väldigt bra och inte haft något ont alls, lite träningvärk i hela kroppen och öm på vissa ställen.
Tove fick iaf en liten infektion så nu ligger vi på Neonatal avdelningen och får åka hem senare i veckan då hon är klar med sin antibiotikakur som hon nu är på. Men allt fungerar iaf väldigt bra, ÄLSKAR MIN TOVE!
Peter var fantastisk under förlossningen och skämmer bort mig nu efter också! Hade inte klarat det utan honom, TACK!!!
Kanske skriver mer om allt senare, får se.

Är iaf lyckligast just nu!

//Sara